Ana konsekvensen

Cisco har bajsat på sig. Han är långhårig,

Jonas du är mig så folkkär

Så länge du lovar att inte trycka upp mikrofonen i mitt huvud.

Stängt i hoddorna

En av många people

Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att se sig själv i tidningen. Minen är konstig, sa jag verkligen det där, lägger kameran på kilon, varför tog de inte med det där bra jag sa, uppfattas jag som elak? Det är inte konstigt att folk blir upprörda efter en intervju, när de inte förstår att man inte kan ta med allt och att man inte kan styra över texten. Det är alltid tidningen som bestämmer vad de tycker ska vara med. Har man gått med på intervju kan man inte göra annat än att välja sina ord. Och vara glad för uppmärksamheten. Jag är.

Någon som har längtat efter mig.

Tio dagar är många dagar att vara borta tycker somliga rödhåriga. Men nu är jag hemma.

Värdelösa tågtrafik

Jag kommer inte sluta att klaga på detta. Det är som vädret fast lite mer opålitligt. Efter att först ha ändrat tid på tåget till köpenham fick de oss att byta tåg, väl på tåget ställde de in det för att de saknar förare och alla fick gå till nästa tåg. Som naturligtvis inte heller kör i tid. Det har nu stått och väntat i 20 min, proppfullt. Det borde vara förbjudet att ställa in tåg till kastrup. FOLK HAR FLYG ATT PASSA. Och tror ni att vi får information nej nej.

Zero snyggt

Den har faktiskt funkat, den otroligt värdelösa reklamen för coca cola zero som säljer myten om mannen som har den snygga kvinnan, slänger ho lite action och är hemma. Varenda kille jag ser som dricker cola dricker zero. Även jag-tränar-karate-tjejer. Hur gick detta till. Vad visste reklambyrån som inte jag vet. Dessa två män förlitar sig också på zero men har glömt en sak, Att ta av sig seglarskorna.

Och här är min side kick

Jag toastade ett bröllop igår. Mer om det sedan men jag grät. Inte lite snyft. Stortjut, under mitt avslutande tal. Bruden sa att hon var chockad, hon har inte sett mig gråta en enda gång på de tio år vi känt varandra. Mer om bröllop sen, nu ska jag titta lite på göteborg.

Inte som alla andra morgnar

Jag har inte sprungit sedan jag blev tvingad i gymnasiet. Jag springer helt enkelt inte. Tycker det är tråkigt och alla som gör det ser så plågade ut. Men den här morgonen sprang jag; tog vägen längs ribban, malmös långa strandochpromenad, sprang ut på en av bryggorna, slängde av mig allt utom trosorna och hoppade i? Det var helt underbart. Sen spang jag tillbaka och åt frukost på ballongen. Allt på samma tid som jag annars pendlar på.

Helsingborg street fashion